|
Vision Föreningen verkar för att ge så många som möjligt en chans till ett gott liv, i goda vänners sällskap, oavsett var i landet man bor. En organisation med stort upptagningsområde, de fyra nordligaste länen. Vi sprider kunskap om ångestsyndrom och informerar om olika behandlingsformer. Ingår i nätverk på olika sätt. En ideell förening som är politiskt och religiöst neutral. Ideel förening Vi är en ideell förening, men vill det sig väl kanske vi även kommer att kunna ha en funktion som ger inkomster. Och med inkomster kanske vi kan ha en eller fler anställda, till hjälp och stöd för vår idella verksamhet, som fyller ett mycket bra funktion, genom att det finns så många möjligheter till personlig utveckling, men möjlighet att anpassa mycket till enskilda medlemmars egna behov. Att kunna erbjuda en lugn, tillåtande miljö där man kan träna själv eller tillsammans på det som känns viktigt, utan att det behöver vara tidsbegränsat. Det bör vi värna om.
Medlemsskap För att vi ska uppnå vårt mål att bli en stor landsomfattande verksamhet, så är alla som vill välkomna att bli del av vår verksamhet.
Hemsidan Hemsidan är vårat ansikte utåt. Där bör finnas utrymme för goda samtal, på vårdat sätt.
Historia Ångestsyndromsällskapet(ÅSS) i Umeå utgör del av Svenska Ångestsyndromsällskapet som bildades 1991 av panikångestdrabbade Björn Strömberg ifrån Stockholm.
Björn och hans läkare, psykiatern Mats Humble, berättade om den nystartade föreningen i ett TV-program på bästa sändningstid och fick förstås stor respons från mängder av tittare över hela Sverige. Paniksyndrom var ett okänt begrepp för de flesta i början av 90-talet och många ångestdrabbade kände lättnad och lycka över att få ett namn på sitt "mystiska helvete" och dessutom upptäcka att de inte var ensamma om att befinna sig i det.
Till en början fokuserade föreningen på just panikångest/paniksyndrom, och döptes därför till Paniksyndromsällskapet.
Björn Strömberg sammanförde de TV-tittare som hörde av sig ifrån Göteborg och på så vis bildades den första stödgruppen för paniker här i Göteborg. 1993 blev stödgruppen "Paniksyndromsällskapet i Göteborg" (PS Göteborg). Efter att ha sökt pengar i flera år fick PS Göteborg 1996 för första gången bidrag från Göteborgs kommuns handikappenhet. Tack vare bidraget kunde vi flytta till nya lokaler på Mellangatan vid Järntorget, och dessutom (med hjälp av statliga lönebidrag) anställa två medlemmar med erfarenhet av stöd- och informationsarbete inom föreningen.
År 2001 flyttade vi till våra nuvarande lokaler på Järntorget 7, med vacker utsikt över torget och hamnen. I ungefär samma veva bytte hela riksförbundet namn till Svenska Ångestsyndromsällskapet, eftersom vi vänder oss till människor med olika ångestsyndrom, inte bara paniksyndrom. Paniksyndromsällskapet i Göteborg blev då Ångestsyndromsällskapet i Göteborg.
ÅSS Göteborg har vuxit rejält sedan starten 1993. Idag är vi sex anställda och har ett tjugotal ideella medarbetare. Under de senaste åren har vi haft drygt 300 betalande medlemmar och tusentals personer har ringt vår telefonjour, varit här på "öppet hus" och enskilda besök, gått i våra självhjälpsgrupper och träningsgrupper eller kontaktat oss via e-post.
Telefonen ringer oavbrutet under våra telefontider och vi har ofta svårt att hålla jämna steg med alla som behöver hjälp och stöd. Vi kommer alltid att behöva många som är med och hjälper till ideellt i föreningen!
Under åren har vi lärt oss mycket om ångestsjukdomar och pratar nu inte bara om "panikångest", utan om de olika "ångestsyndromen" - paniksyndrom (med eller utan agorafobi), social fobi, generaliserat ångestsyndrom och specifika fobier. (När det gäller tvångssyndrom (OCD) hänvisar vi främst till OCD-föreningen Ananke, 031-13 14 11).
Ångestsyndromen tillhör tyvärr de stora svenska folksjukdomarna (i en stor befolkningsstudie fann man att över 30% av kvinnorna och 20% av männen i Sverige någon gång under sitt liv drabbas av en ångestsjukdom), så du som lider av en ångestsjukdom behöver definitivt inte känna dig ensam!
Vår lokala historia Det började 2003
Med fikaträffar på stan. Den ursprungliga tanken hos mig var att få information. Såg en affisch på en anslagstavla, där det efterfrågades kontaktombud! "- Kanske något för mig?" Skrev ned e-postadressen, skickade mejl, lång väntan. Fick återkoppling. Blev till intressant telefonsamtal. En dröm vaknade till liv: "- Tänk om?" Tanken slog mig att jag kanske kunde skicka frågan vidare till de kontakter jag fått via en hemsida? Frågan blev enkel: "- Vill du vara med och skapa något nytt?" Tillräckligt många svarade: JA Vi träffades lite löst för ett fika. Det blev till många träffar, samtidigt som vi började drömma om en verksamhet för människor med liknande problem som vi själva hade. Efterhand kändes det mera frestande att försöka skapa en förening. Det gällde då för Västerbottens län Efter många samtal, så kände vi oss redo att åtminstone prova. Vi samlades i källare på ABF i ett mycket litet utrymme, och fick på pränt en interimsstyrelse. Sedan började mycket intressant på en och samma gång. Att marknadsföra en verksamhet som hade ett något udda intresseområde. Inga mallar fanns för hur det skulle ske. Mycket improvisering för att komma något steg vadre, utan allt för många oväntade komplikationer. Om någon läser det här och har synpunkter, hör gärna av dig så får vi korrigera innehållet. Efter några år blev vi tilldelade övriga tre norrlandslän, så vi fick vårt nuvarande upptagningsområde. Några år gick innan vi kom med i riksorganisationen. Först var min tanke att bli ersättare, men med stöd i god vän tog jag steget vidare, med förhoppning om att bli ordinarie ledamot. Intressant utmaning att prova nya omständigheter.
|