PAN-modellen, en väl fungerande metod.

Lyckat men kort projekt
Efter projektets slut gjordes utvärdering av det år vi haft boende hos oss.
Trots den korta tiden kan vi ändå se på en god trend och fina bevis på att
vår idé och vårt koncept fungerat alldeles utmärkt.
Här följer utdrag ur projektrapporten och statistik på 8 av våra boende, vilka
önskat delta i utvärdering upp till ett år efter att ha flyttat hem från PAN.
Livskvalitén ökade markant och förmågan att hantera de problem man behövde stöd
och hjälp med ökade också högst påtagligt, samt att effekten också stannade kvar
efter vistelsens slut.

Vi jobbar nu för ett nytt hem!
ÅSS fortsätter arbetet och insamlingen för att kunna erbjuda ett
permanent hem av det här slaget.

Vill du att det skall finnas? Hjälp oss med en gåva! Eller varför inte bli månadsgivare?
Kontakta oss på hillevi@angest.se så ser vi till att du får inbetalningskort varje månad.

PG 57 34 38 -9.

Vänliga hälsningar från
Styrelsen i ÅSS

Framgångar

God miljö
"Ro för en orolig själ" blev den slogan som trycktes på våra foldrar och syntes i annonser
i tidningar och på spårvägen. Och det stämmer verkligen vad både de boende och personal
har upplevt i huset i Landvetter. Här fanns verkligen allt det som vi hade tänkt med PANs
korttidshem. Här fanns en fin miljö i en charmig och gemytlig villa med personligt inredda
rum, roliga små detaljer i huset, en stor härlig trädgård och till och med en swimmingpool
utomhus. Vi fick en fin sammansättning av personal som verkligen gjorde atmosfären mysig
och familjär. En maka till en av våra boende sa att "det är första gången han inte är rädd
när han skrivs in någonstans".

Ja, här fanns inget som påminde om sjukhus eller vårdinrättning. Här fanns en fin miljö,
varma människor i personalen som tog sig tid att sitta ner med var och en och prata om
det som behövdes. Det är en av våra viktiga pelare i verksamheten. Tid för samtal!
För varje boende som skrevs in gjordes ett personligt schema och övningar och samtal
bokades in allt eftersom behoven såg ut hos just honom/henne.
Var och en är unik och vars och ens behov är också unika. Här blev man sedd för den man
var,inte för den diagnos man hade eller mediciner man åt.
Så som vår statistik visar (se det avsnittet) var också vår tro, att man efter några veckors
vistelse skulle må så pass mycket bättre, känna sig så pass mycket starkare att man klarade
att fortsätta sin tillvaro hemma. Naturligtvis är förutsättningarna väldigt olika och en del
skulle behöva ha oss som trygghet i bakgrunden, för att våga sina steg på egen hand.
Bara vetskapen om att vi fanns innebar en stor trygghet för många. Flera av våra boende
fick också s k "trygghetsdygn" beviljade.
D v s där fanns redan bidragsbeslutade veckor den boende kunde använda sig av om det
kom en jobbig period. Då var det bara att ringa direkt till oss och komma med en gång,
i mån av plats.

Fungerande metod
Vi upplevde ganska snart och sedan genom hela tiden vi var igång att den metod vi trodde
på också fungerade. Vår tanke var ju att man under vistelsen, inte bara skulle få trygghet,
lugn och ro och någon att tala med, utan också redskap och tekniker för att vistelsen också
skulle ge en bestående effekt efter PAN-tiden.
Det här kräver tid och engagemang från personalen som får vara kreativa i att finna lämpliga
träningsmoment för var och en. Och just detta engagemang genom samtal, övningar och
skattningar emellanåt fick våra boende att känna sig omhändertagna, sedda och att det
fanns en väg att gå framåt.
Ja, det här kräver fler personal, men ger oerhört god effekt. Att "bara vistas" på PAN, utan
några insatser hade inte nått samma resultat.

Vi använde oss i stora drag av kognitiva metoder när vi arbetade med tankar som leder till
ångest exempelvis. Och det fungerar mycket bra för den här gruppen.
En flicka med social fobi sa, då det var dags att åka hem och hon fick frågan hur hon hade
tyckt det varit att bo på PAN ca 4 veckor: "Jag hade inga direkta förväntningar när jag kom
hit, men nu är jag förvånad hur mycket som har hänt med mig". En tjej som i dag kan arbeta.

               Medelvärde livskvalitet hos de utvärderade

 Den egna upplevelsen av förhöjd livskvalitet blev högst påtaglig!

ÅSS - en naturlig länk
För flera av våra boende var ett eller flera besök på Ångestsyndromsällskapet en del i att
bli bättre. Det var viktigt att knyta kontakter med föreningen för att sedan efter hemgång
kunna känna att man hade en trygg gemenskap att gå till. Man var inte ensam! Här kan
man få enskilda samtal och delta i en mängd aktiviteter så som Våga Tala grupper,
ungdomsgrupp, gå på föreläsningar och vara med i sociala aktiviteter som att åka på läger
eller gå ut och göra trevliga saker tillsammans.
Och likaväl var det många som via ÅSS fick reda på möjligheten att vistas på PAN när det
var som svårast. ÅSS kunde även hjälpa till att göra ansökan till PAN.

Statistik

Under tiden 16 maj 2005 till 30 april 2006 har 17 stycken personer bott på PANs korttidshem
med olika långa perioder. Den vanligaste tiden dock 30 dagar. Dels har det med att göra att
många socialsekreterare har delegation, d v s själva får besluta om en placering på upp till
30 dygn. Men det är inte bara så. När vi fått en placering har vi satt som minimum 3 veckor
för att kunna göra något bra av vistelsen. Första dagarna är man ny och har fullt upp med
att lära känna det nya stället. Sen kommer övningar och många samtal till och först mot
slutet av en treveckorsperiod börjar den boende förstå och anamma den nya kunskapen.
Ofta får vi då förlänga en eller två veckor till för att den boende skall känna att man hinner
våga pröva de nya insikterna och även börja förbereda sig på att lämna oss. Självklart ser
det väldigt olika ut, vilka behov man har, av vilken anledning man behöver bo på PAN.
Så i praktiken kan det handla om en vistelse på några veckor upp till flera månader om man
mår dåligt eller behöver ha det som varaktigt stöd under en längre tid. Men för många kan
det räcka med 4-6 veckor för att ha fått en plattform igen.

Nedan visar vi statistik från 8 av våra boende. Resterande har bott för kort tid, eller har sagt
nej till att delta i uppföljning och statistik (vilken är helt anonym och frivillig).
Det är självklart ett litet material. Men p g a projektets nedläggning är detta vad vi kan visa.
Och vi väljer att göra det, då dessa kurvor och siffror ändå pekar på det vi själva trott på då
vi startat PAN. Dels ser man en påtaglig förbättring hos alla när man jämför ankomst och
första utvärdering (=hemgång). Dels ser man en förhållandevis god varaktighet i resultaten.
Och för en del "ramlar polletten ner" strax efter hemkomst…då man haft tid att använda och
prova sina nya kunskaper och erfarenheter från vistelsen. Skattning av livskvalitet är något
som alla får göra. Och här ser man en påtaglig höjning av den hos alla som deltagit.
Övriga kurvor (a, b, c o s v) är de problem man valt att jobba med under vistelsen på PAN.
Här ser man också en klar höjning av förmågan att klara av det man satt upp.Diagrammen
innehåller ankomst, utvärdering (hemgång..i genomsnitt efter 4-6 veckor) samt uppföljning
efter 1,3,6 och 12 månader efter hemgång.

Kommentarer till diagram 5: Den här personen har lyckats bra med sina övningar och även
så efter hemgång. Men vid 6 månader dippar kurvan pga ett klassiskt misstag många gör.
"Nu gick det så bra och jag jobbade igen, så jag slutade med medicinen". Här förväntade
vi oss att det skulle se bättre ut vid 12 mån uppföljningen, då vederbörande fått medicin
igen. Och så blev också fallet. Kommentar till diagram 6: Den här personen mådde för
dåligt för att kunna genomföra en utvärdering vid 1 och 3 månader, därav dippen i kurvan. (0)

                             Livskvalitet, alla 8.

Vad för problem har det handlat om?

I väldigt många fall är en depression på ett eller annat sätt inblandad och då är det så klart
viktigt att vederbörande kan få en medicinsk hjälp av sin läkare, om man inte redan har det.
Vi gör bl a skattning på en sk BDI skala (depressionsinventory) för att se hur deprimerad den
boende är. I övrigt har det handlat om panikattacker, generaliserad ångest, social ångest,
ångest och depression p g a väldigt låg självkänsla. För någon har vistelsen varit viktig då
man ej vågat vara ensam vid insättning av antidepressiv medicin - en viktig anledning att få
trygghet och stöd då dessa mediciner i inledningsskedet ofta ger en ökad ångest. För några
har det varit en jobbig agorafobi som gör att man ej klarar att vistas hemma själv utan att
må dåligt och ev få panikattacker. För flera som sökt har det handlat om att man mått dåligt
under lång tid och i perioder behöver få ett stöd för att orka vidare. Man vet om att det under
ett år kan komma några dippar då man behöver ett "sviktboende".

Av de 17 boende har 4 st varit män och 13 st kvinnor. (Åldersspann 17 - 59 år).
Av de 8 utvärderade är 3 st män och 5 st kvinnor.

   1

   2

   3

   4

   5

   6

   7

   8