Det finns en god vilja hos regeringen att hjälpa sjukskrivna och personer med sjukersättning ut i arbete igen. Man vill fokusera på den friska, arbetsföra delen och inte sjukdomen. Det är gott i sig.
 
För alla som redan sitter med en permanent sjukersättning och sakta vill försöka arbeta i någon utsträckning finns generösa erbjudanden till det. Man kan börja arbeta och få lön samtidigt som man behåller sjukersättningen en tid.
Förra regeringen fick ned sjukskrivningstalen riktigt bra men då genom att helt enkelt ge de långsjukskrivna sjukersättning (tidigare sjukpension). Så man flyttade bara de sjukskrivna till en annan kategori. Det var ingen speciellt bra lösning.
Regeringen Reinfeldt reagerade på detta och vänder nu i stället vinden åt andra hållet, d v s försöker få ut alla sjukskrivna i arbete så mycket som möjligt. Man pratar om att alla ska ha rätt till att få arbeta och inte hamna i utanförskap, alla ska ha en rätt att kunna leva på en lön. Och det är också en god tanke. Men hur blir det i praktiken när det här ska genomföras på individnivå? Vad händer med oss sjuka när vi sitter hos Försäkringskassan och skall bli bedömda?
 
De nya reglerna gör det  svårare att över huvud taget få vara sjukskriven. Min läkare som ser mig och träffar mig ofta ser hur min situation ser ut och bedömer att sjukskrivning behövs, tillsammans med andra insatser för att jag på sikt ska må bra igen. Men på F-kassan väljer försäkringsläkaren ofta att avfärda sjukskrivande läkares bedömning med de nya reglerna och riktlinjer för sjukskrivning bredvid sig på skrivbordet.
Att få sjukersättning beviljad har också blivit svårare. Det skall vara allvarliga, livslånga och bestående besvär för att kunna godkännas.  Men hur kan försäkringsläkaren avgöra det med enbart några papper att läsa, en läkare som aldrig träffat mig?
Socialstyrelsen har  kommit med riktlinjer för bl a ångestdiagnoser där det när det gäller panikångest, GAD, social fobi och depression var för sig står att sjukskrivning skall undvikas.
Det här anser vi inom Svenska Ångestsyndromsällskapet är helt i sin ordning när det gäller lättare fall. Dessa ska i dag också behandlas i primärvården. Det är  viktigt att man fångar upp dessa personer tidigt, inte minst unga människor som får rätt vård och behandling för att undvika att utveckla ytterligare problem.
Men vi har en stor grupp som inte har enstaka panikattacker, utan lever med en depressivitet samt ofta flera av ångestdiagnoserna samtidigt.  Var och en av ångestdiagnoserna tar ned orken markant och när individen kämpar med flera diagnoser på en gång blir det en märkbar funktionsnedsättning. De här personerna vill  av hela sitt hjärta arbeta fullt. Men p g a mångåriga  svårare ångestbesvär har man inte ork att arbeta 100%. Måste man då gå till socialkontoret för att få ersättning för den del man är sjuk på Vad är det för människosyn? Får man inte vara sjuk i Sverige i dag längre?
 
I dag får medlemmar som hastigt blivit av med sin deltidssjukskrivning i och med de nya reglerna och med den här problematiken  hos F-kassa och Arbetsförmedling svaret att ”Vi kan hjälpa dig att rehabilitera upp dig så du arbetar 100 %. Men skulle du inte orka mer än 50 eller 75% så får vi tala om för din A-kassa att du inte får stämpla upp till full tid. Skulle du behöva mer pengar får du gå till socialkontoret”  Plötsligt erkänns inte mina diagnoser som sjukdom längre! Är jag då ett socialfall??
Det här är fullkomligt oacceptabelt! Vi får aldrig jämföra en person som haft problem med det här hela sitt liv och där arbetsorken hämmas kraftigt p g a ångest och depressionsproblematik med en person som får enstaka attacker p g a stress och i övrigt kan fungera bra. Vi har en stor oro för att alla dessa diagnoser lättare som svårare just nu bara dras över en kam.
 
Vi vill genom det här brevet belysa att riktlinjerna från Socialstyrelsen vad gäller sjukskrivningar och synen på diagnoserna kan vara vilseledande i många fall.
Den sjukskrivande läkarens bedömning måste tas på allvar, allra helst när det är en psykiater som skriver intyg som har specialistkompetens inom området.
Ångestsjukdomar kan för en stor grupp vara så handikappande och funktionsnedsättande att det påverkar arbetsförmågan i stor utsträckning och det är också för många livslånga besvär.
Vi ser med oro på hur försäkringsläkare i dag nästan per automatik avfärdar sjukskrivningar och ansökningar om sjukersättning p g a de nya riktlinjerna enbart.
Vi måste komma ihåg att det är just riktlinjer, och i första hand måste vi se på individen. Hur ser dennes livstillvaro  och sjukdomshistoria ut ?! Lyssna på sjukskrivande läkare!
 
Förra regeringen gav kanske sjukersättning lite för lätt. Nuvarande regering tvingar ut många i 100 % arbete som bevisligen inte klarar mer än en viss procent. Den enskilde blir utförsäkrad från ett system man betalat skatt för hela sitt liv.
Upplevelsen är att pendeln slagit lite för hårt åt andra hållet nu.
Är det så att F-kassan tolkar reglerna lite för trångsynt nu så här i början av ett nytt regelverk? Eller var det så här ni menade?
 
Hur ser direktiven ut till handläggarna ute på F-kassorna, Christina Husmark Pehrsson? Kan en person med mångåriga besvär av ångestsyndrom och depressionsproblematik inte få bli sjukskriven längre eller beviljas sjukersättning på hel eller deltid?
Vi som såg programmet Debatt i SVT nyligen ang de här frågorna fick fortfarande inga andra besked än att alla ska ut och arbeta, i stort sett oavsett hur din sjukdom ser ut. Det här kan väl ändå inte vara regeringens mening?
 
 
090303
 
Vänliga hälsningar
 
Hillevi Sjögren
Förbundssekreterare
Svenska Ångestsyndromsällskapet